Fy, vad hemskt det är att vara förälder ibland! William började gråta i sömnen (igen) Det tog superduperlång tid för han att ens vakna! Sen när han väl öppnat ögonen gråter han så mycket att tårarna bara rinner. Mitt i allt lyckades vi ge han kvällsmat men direkt efter började han gråta igen :( En alvedon senare och en halvtimmes konstant gråt somnade han äntligen i pappas famn, helt varm och blöt om kinderna :( Sånt gör ont i en förälders hjärta kan jag lova! Maktlös och helt gråtfärdig, nu har man återhämtat sig och tycker till och med att det är skönt att han sover. Vad tokigt egentligen :) Gullegrisen! ♥