Mitt besök på sjukhuset var intressant. En evig väntan på doktorn i tre olika rum runt omkring BB. Ett ultraljud på bröstet och ett konstaterande. Stockningen var fyra centimeter i diameter vilket innebar operation. Ett snabbt ingrepp på tio minuter och första gången för mig som jag blev nedsövd. Vaknade till runt fyra och fick åka hem en timme senare.

Går runt med en slang från bröstet till en påse fasttejpad på magen där var och mjölk ska samlas upp. Det ska jag gå med till på tisdag då jag ska tillbaka och ta bort allt och förhoppningsvis bli ihoplappad :) Däremellan är det dagliga besök hos Vårdcentralen för rengöring som gäller, samt en check att allt är OK.

Mår bra och blir väl omhändertagen :) Jag är nu sjukskriven och Fredrik är pappaledig över helgen, och när jag kom hem överraskades jag med blommor och chocklad. Som sagt: jag blir väl omhändertagen  ♥

Och till alla mammor vill jag bara säga: håll tuttarna varma när det är kallt ute. Ni vill inte gå igenom det här, chocklad kan man få på annat sätt också ;)

Dagens datum har jag gått och längtat till sen jag vet inte hur lång tid tillbaka! Vet ni varför?! Det var våran underbara bebis beräknade födelsedatum :) Men som ordspråket säger blir det inte alltid som man tänkt sig.

Nu har han varit hos oss i fem hela dagar :) För er som missat blev vi föräldrar den 25:e till en liten William.
Som självklart är världens sötaste unge. Han har till och med stulit förstaplatsen från pappa Fredrik ;)

Hoppas ni alla haft en riktigt bra jul. Själva fick vi världens bästa julklapp, så vi är helnöjda   ♥

Blir bara större och större - har vid vissa tillfällen svårt att röra mig normalt. Antar att det är så det ska vara. Fem veckor kvar och längtan är större än någonsin :) Nu får tiden gå fort, det har den ju gjort hittills :)

Om två veckor har jag tänkt att utnyttja havandeskapsledigheten för att vila upp mig och njuta av den sista tiden bebis är i magen. Det känns som ett bra beslut när allt kommer omkring.

Det där jäkla järntillskottet på brus var ingen höjdare. Bara några timmar efter att jag fått i mig skiten började jag må dåligt. Riktigt dåligt. Jag vet inte om jag vågar fortsätta ta dom?! :S

Tur är ialla fall en sak: jag har världens bästa arbetskamrater som fick hjälpa mig att räkna kassalådan och stänga ikväll för det klarade jag inte. Låg på soffan i personalrummet och tyckte synd om mig själv om jag inte var inne på toan :(  FY!
Ella, den ängeln, skjutsade hem mig :) Tack tack!

Kvällen bjöd på pizza tillsammans med sista avsnittet av Ullared, vad är bättre än det när man mår pyton?! Jo, att jag hade världens bästa sällskap också - min livskamrat ♥


Mår fortfarande illa till och från och jag bara längtar tills allt från brustabletten försvunnit ur kroppen, då kommer jag nog må mycket bättre. Fy för järn!! Ingen varnade mig om att man kan må illa av dom :(

I går var det dags igen, ett nytt besök hos mödravårdcentralen. Vi fick träffa vår nya efterlängtade barnmorska som var toppenbra! Hela besöket kändes riktigt bra och allt var i sin ordning. Hade lågt blodvärde men inte så att det var farligt, bara på gränsen. Får väl köpa på mig ett paket järntabletter och hoppas att det löser sig :)

Magen växer som den ska, men är lite mindre än snittet om man ser till tabellen dom har. Så jag får väl hålla med dom som säger att min mage ser liten ut för att vara så långt gången. Men växer det gör den. Bebisen lever loppan där inne och rör sig nästan hela tiden. Och nu har den ändå plats att röra sig på så det kommer bli läskigt när den blir större och känns och syns mer :) Men mysigt också.

Det börjar bli dags att tänka på saker som ska inhandlas innan kan jag känna. Inte allt för mycket saker, men ändå baserna :) Jag tror allt är planerat, allt utom skötbord. Det är fortfarande ett frågetecken kring vad vi ska ha för något. Men som sagt det är ett par veckor kvar och ingen brådska - mest skönt att ha det hemma :)

Det var lite update om vår väntan och längtan! Hoppas jag inte tråkade ut er :)

Blir bara större och större ju mer tiden går. Naveln ser ut som helvete och hormonstrecket finns där :)
Bebisen rör sig nästan hela tiden: sparkar, hickar och vänder på sig.

Har ont i ryggslutet och i revbenen, det är nog det som är mest negativt. Annars är allt guld och gröna skogar.
Tio veckor kvar - låter mycket - men jag vet att tiden går. Det är ju redan fredag inte sant?! :)

Har precis pratat med Försäkringskassan om graviditeten: får samma konstiga känsla varje gång.

Man sitter i telefonkö - dom säger att jag har plats nr 355 - väljer att dom ska ringa upp mig - dom säger en ungefärlig tid på när det kan bli (20 minuter denna gång) - dom ringer upp någon halvtimme senare efter att den beräknade tiden gått - vi pratar och jag får svar på mina frågor och vi lägger på - i samma sekund känns det som jag missat att fråga någonting som var riktigt viktigt. Och så sitter man där.

Men personen i fråga tyckte att jag skulle ansöka om hel havandeskapspenning och sen får jag själv välja när jag vill gå hemma - om ansökan går igenom vill säga. Vilket jag hoppas på.

60 dagar innan beräknat datum kan man får ersättning för, och för min del är det om två veckor. What?! Jag är (nästan) fullt kapabel till att jobba nu tänkte jag och ansökte om det först någon vecka in på november. Hoppas inte jag gjort bort mig. Jag kan ju allt enligt mig själv ibland - eller ganska ofta.

Nu ska det bara skickas upp till lönekontoret för Systembolaget för att skrivas på så jag får rätt ersättning och sen är det bara hålla tummarna. Önskar verkligen att jag slipper julstressen - jag och stress går inte ihop fick jag lära mig förra sommaren. Kanske ska ha den tanken med mig nu?!

Önska mig lycka till. (förlåt om det blev ett riktigt boooring inlägg)